I klassamhällets dykarklocka 
Radioessäer av Birgit Munkhammar

Birgit Munkhammar Bergh (f Pettersson) är född 1946 i Luleå, blev 1970 fil.mag. i Uppsala med litteraturvetenskap och franska som tyngdpunkter. I ”Pelle och Stina, nybyggare på Skurholmen” som publicerades i Norrbottens museums årsbok 2010 berättar Birgit om sin uppväxt i Luleå.
Birgit Munkhammar är numera pensionerad från sitt arbete på Dagens Nyheter, där hon var redaktionssekreterare och kritiker i nästan tjugo år.
Birgit har publicerat ”En piga läser. Kritik och litterära reflexioner” från 1998 eller antologin ”Försök om litteratur” från samma år. Hennes yrkesbana omfattar anställningar som amanuens vid Uppsala universitet, lektor vid Helsingfors universitet, redaktör i Ord&Bild och på förlaget Arbetarkultur. Under hela sin yrkestid tid har Birgit sysslat med Eyvind Johnson, och gör det fortfarande. Hon arbetar för närvarande tillsammans med sin man Magnus Bergh med en bokutgåva om korrespondensen mellan Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund.
 

Varför ska man lyssna på en serie radioprogram från början av 80-talet?
Det var 1983 som Ingegerd Lundgren hörde av sig till mig för att beställa radioessäer. Hon erbjöd mig att göra essäer om vilka ämnen som helst, det är så att man nästan inte tror på det idag! Ämnet gav sig självt; jag hade nyss lämnat Uppsala med en ofärdig avhandling om Eyvind Johnson, för att försöka klara mig som litteraturkritiker och redaktör. Så småningom började jag skriva i DN, min allra första artikel var publicerad samma dag 1983 som vi flyttade in i vårt radhus i Tyresö. Den handlade förstås om Eyvind Johnson, den hade rubriken ”Jag tvivlar på Ivar Lo-Johansson”.
Då jag av någon anledning kom att lyssna på programmen efter 20 år, fann jag att de gav något som inte finns i den bok jag sedermera skrev, ”Hemligskrivaren. En essä om Eyvind Johnson” som kom ut 2000. Då hade jag just drabbats av en stroke som slog ut min rörelseförmåga, mitt tal och nästan allt som jag använde för att meddela mig med yttervärlden. Det är bättre nu, men skadan har jag för alltid.
Programmen handlar också om en kärlek till Norrbotten som jag delar med Eyvind Johnson. Jag har forskat vidare på nästan alla avsnitten, men det som sägs i programmen står jag fast vid. Det är skogarnas, järnvägarnas, gruvornas och järnmalmens Norrbotten, det som manifesterade sig i mitt eget liv genom de många familjemedlemmarna, som sysslade med detta i LKAB eller NJA, sedermera SSAB, som står i centrum för ”I klassamhällets dykarklocka”.
De medverkande har gett mig sitt tillstånd att lägga ut programmen på Noaks hemsida och jag är mycket glad för detta. Ett stort tack till Stellan Skarsgård, Krister Henriksson och Frej Lindqvist, den sistnämnde också ledamot i Noak.

Kortet föreställer mig, lutad mot de rester som finns att se av Rosts stuga i Näsberg, ca 7 mil norr om Boden, Eyvind Johnsons hem under ett antal år under uppväxten. Det togs i augusti 2007 då jag var uppe i Luleå tillsammans med min familj och min systers familj, och då passade på att göra en Eyvind Johnson-utflykt.

 I klassamhällets dykarklocka består av tre delar:
1. Hemma. Om Eyvind Johnsons uppväxt i Norrbotten och hans tid i Stockholm till och med uppbrottet till Berlin.
2. Borta. Om Eyvind Johnsons liv i ”frivillig” exil, först i Berlin, därefter i Paris, genom hans brevväxling med författarvännen Rudolf Värnlund.
3. Hemma. Om hemkomsten och vägen till Romanen om Olof som äntligen kan berätta om Eyvind Johnsons uppväxt i Norrbotten
 

 Utskriftsvänlig version i nytt fönster »