Svindlare mot sin vilja

Vi alla har nog en gång ställt oss frågan: Vem är jag? Var hör jag hemma? Vi har alla gått igenom olika slags ”ålderskriser”, brutit upp från olika miljöer, arbetsplatser, kanske också äkta makar. Vi har tvingats möta vår egen blick i den spegel som aldrig ljuger; den krassa verkligheten, självrannsakans oundvikliga egg, föräldrarnas och omgivningens krav och förväntningar. Till det krävs mod.

När Frej skrev sin bok ”Svindlaren” var jag vittne till denna svåra process. Han hade burit boken inom sig länge; han ville göra upp med sitt yrkesval, förklara sin ställning. Men också fördjupa tankarna om sin identitet. I Finland betraktas han som svensk och i Sverige som… finsk. Skulle han nu också äntligen bevisa för sin far (och sig själv) att han blev ”mer än en pajas”? Redan för några år sedan skrev han en pjäs på samma tema ”Runebergs okände hjälte”, där han spelade tre roller: Sig själv, sin far och skalden Runeberg. Som så ofta när han ställde en fråga till sin far, f d häradshövdingen Erik Lindqvist, fick han svar med ett Runebergscitat: ”Det frågtes blott, det gavs ej svar…”. I salongen satt den grånande publiken, där främst männen fällde sedan länge undanträngda tårar; att inte bli sedda av sina fäder talade man inte om.

Boken väckte stor och vederbörlig uppmärksamhet, säger jag, den objektiva hustrun. NK och DN har skrivit om boken med varm hand och i Finland har varenda svenskspråkig tidning recenserat den i positiva och fint analyserande ordalag: Hufvudstadsbladet, Åbo Underrättelser, Vasabladet (”… att läsa Svindlaren borde stå på alla blivande skådespelares att-läsa-lista”) och Bibliotekstjänst.  Av Svenska Litteratursällskapet fick Frej motta det ett fint stipendium för boken på självaste Runebergsdagen (var det Erik som ordnade detta?) den 5 februari 2011.

Den 23 mars detta spännande år, kommer Frej att intervjuas av den tidigare radiochefen Kerstin Grunnberg för SVT.  I förväg har han endast fått den sista frågan: Vem vill du skall läsa din bok?

Medan han grunnar på svaret tar jag mig friheten att tycka: Frej skriver om teatern, men boken är applicerbar på andra ’världar’, andra miljöer. Det märktes inte minst när jag ställde frågan ”Är boken svår att förstå?” till personer som är helt obekanta med livet bakom kulisserna. Nej, inte alls, fick jag till svar. Tvärtom! Den hade väckt frågor inom dem själva, om vad de egentligen gjort med sina liv, om de val de hade gjort. Många av oss är ’svindlare mot vår vilja’.

P.S. 1: Att Frejs uppsättning på Norrbottensteatern av Alan Ayckbourns ”Alla älskar Norman” (och inte ”…norrmän”, som en dam trodde – men så pågick ju också skid-VM just då) har rönt en otrolig uppskattning, har väl inte undgått någon. Lokaltidningarna, liksom DN och SvD, var översvallande i sin kritik. Se den!

P.S. 2: Med tacksamhet ser jag tillbaka på Gerda Anttis novell om ’ryggsäcken’, den som vi alla bär med oss, den som tynger ner, den som vi borde tömma. Ryggsäcken som är fylld av föräldrarnas krav på barnen att förverkliga deras drömmar och/eller kompensera deras egna förfelade liv. Min egen mor sa till mig i tonåren: ”Du skall bli allt jag inte blev!” (Att jag sedan bland annat fick fem utvecklande och roliga år inom NOAK var en belöning hon gladdes mycket åt.)