Min vän Folke
Det är med sorg i hjärtat jag hör att min vän Folke Isaksson gått bort. Det var visserligen många år sedan vi sågs, men för några födelsedagar sedan talades vi vid i telefon. Han lät som vanligt, med sina skorrande r.
Under min tid på Norrbottensakademien beslöt Folke och hans mer företagsamme lillebror Olle att de skulle bli mina beskyddare. Om jag behövde någon, frågades aldrig, men jag tog tacksamt emot deras vänskap och värme. Minns speciellt en gång när de två herrarna tog ut mig på en trevlig middag – oj, så vi diskuterade! Vi satt i timmar och avhandlade i stort sett hela världen… ljuvligt minne att bära med sig i denna sorgens stund.
Av Folke fick jag ett underbart litet häfte, ”Folke. Resebrev” (1948-1997), redigerat av Olle. Han inleder med ”Käraste folkebror” och berättar om deras brevväxling under åren. Med det högst personliga häftet med brevkopiorna, skrivna på olika sätt, för hand eller på maskin, följer också en blyertspenna. Så fint!
I mina gömmor har jag också kvar en annan brevväxling, nämligen Folkes och min. Kanske hög tid att jag också gör ett häfte med vidhäftad penna, ty det var så han helst skrev, vår käre Folke.
Tack för att du fanns!
2013-05-28
| 
