Stories of Castellaras

En dag hösten 2010 sa jag suckande till Frej att ”nu måste jag få nåt jobb. Med all min erfarenhet borde det väl finnas något litet uppdrag till mig”. I samma ögonblick ringer telefonen. Anders Lindström var i andra änden. Han ringde från Frankrike och i denna ödesdigra minut befann jag mig i Finland. ”Det finns en otroligt intressant by här nere med ett slott som har en osannolik historia. Skulle du vara intresserad av att skriva om det här?”

Under alla år jag jobbat som frilans har jag själv så att säga ”uppfunnit” jobben; sökt rätt på och intervjuat spännande personer, skrivit artiklar om intressanta ämnen och haft god avsättning på texterna. Vid några tillfällen har uppdragen också kommit in, tidningar som bett mig skriva om vissa saker och även ett spökskrivaruppdrag, en man som ville att just jag skulle skriva hans memoarer. Smickrande och roligt!

Nu satt jag alltså i Finland, halvt uppgiven över avsaknaden av jobb och så detta samtal… ”Självklart!” fick Anders till svar och vi avtalade om ett möte när jag återvänt till Frankrike, som numera går under namnet Hollandie.

Jag körde de tre milen till den muromgärdade byn med sina vakter och grindar, upp till slottet där delar av styrelsen i bostadsrättsföreningen samlats. Vi presenterades för varandra, började samtala om projektet när plötsligt en stilig man i 45-50-årsåldern stiger in: Marco Popov. Med stor självsäkerhet slog han sig ner, han kände ju alla, hans far hade en gång ägt slottet.

På ett helt overkligt sätt ramlade jag in i denna fantastiska historia och fick uppdraget att skriva. ”Vad blir det, en broschyr?” undrade den då sittande ordföranden. ”Nej, en bok!”, svarade jag utan att ha den blekaste aning om vad jag talade om.

Väl tillbaka i lilla Vence ringde jag Frej, fortfarande i Finland. ”Fattar du?! Hur har jag, från Malå, hamnat i det här?! Det är helt surrealistiskt. Det kryllar av kända personer, miljonärer, James Bond, Greta Garbo…, ett 10-tal nationaliteter… och så lilla jag.”

Så började historien som vände upp och ner på mitt liv ett långt tag. Allt var nytt för mig så inledningsvis störtdök jag i forskning på arkitekten som inte var arkitekt (han ville inte kallas så), utan snarare skulptör, Couëlle, hans tankar, hans ritningar och planer för den by som växte upp med 100-talet hus, alla byggda i Flinta-stil (”I naturen finns inga räta linjer”), slottet som han byggde och fick att se ut som det hade stått där i århundranden med hjälp av gamla stenar och föremål från ruiner Frankrike runt, jag intervjuade de mest fascinerande människor tänkas kan, ibland på engelska, ibland på franska; en otroligt skicklig 85-årig fransk järnskulptör, Thévenin, som jag blev störtförälskad i, en lika gammal engelsk barnbokstecknare, Wildsmith, med en upplaga på över 80 miljoner (!) böcker och ett eget museum i Tokyo och en hoper andra, alla lika spännande. Och, icke att förglömma, Popov-familjen.

Marcos far, Dusko Popov, var nämligen dubbelagent och Ian Flemings förebild till James Bond. Hans svenska (!) änka lever och även hans fyra söner som, tillsammans med en brorson, ställde upp för intervjuer.

Vill ni veta mer om hans historia, om byn och slottet: Köp boken!