Här formades Lulebygdens historia

Vy över Gammelstads kyrkstad från sydväst. I förgrunden den gamla landsvägen söderut där framlänningsdelen av socknen (Antnäs med flera byar) hade sina stugor. I bakgrunden den genom landhöjningen upptorkade Gammelstadsviken. I nordost fanns norrfjärdingens stugor (Smedsbyn med flera) och i väster låg uppfjärdingarnas stugor (älvbyarna).

Detta är den första i en serie artiklar av ledamoten i Norrbottensakademien, historikern Maurits Nyström. Han ska presentera och tolka händelser ur historien som avsatt djupa spår efter sig i Lulebygdens utveckling. Första artikeln handlar om stenkyrkans och kyrkstadens tillkomst under sen medeltiden.

Det finns enskilda händelser i historien som är så betydelsefulla att hela epoker kan förknippas med dem. Ur ett världsperspektiv kan man anföra Christofer Columbus
transatlantiska sjöresa, påbörjad i augusti 1492. Den följdes av fl er expeditioner och Europa blev medvetet om Amerika och dess tillgångar.

Varken för Columbus eller hans främsta beskyddare, det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella, var det världsdominans som hägrade när fartyget Santa Maria stävade ut från Spaniens kust. Deras förhoppningar var mer kortsiktiga och gällde kryddor och ädelmetaller. Den nya världen, de nya handelsvarorna, plundringen, handeln, den växande ekonomin, industrialiseringen, det brittiska imperiet, var byggstenar i den nya världsordning som efterhand formades. Columbus första resa 1492 kan ses som utgångspunkt och upptakt till denna utveckling. Globalisering är benämningen på processen i vår tid.

Den enskilda händelsen har symbolisk innebörd men det långa förloppet kan förklaras endast genom de samlade effekterna av många händelser i följd. Så spinnes historiens röda trådar, de outplånliga spåren. Lyskraften i upptakten är bländande även om den har ringa förklaringsvärde långsiktigt.

Betydelsen för kyrkan i Europa av Martin Luthers 95 teser på slottskyrkodörren i Wittenberg 1517 är jämförbar med betydelsen för världsekonomin av Columbus resa.
Trossatser ifrågasattes, strider utbröt och den monolitiska kyrkan splittrades. Tidigare entydiga normer omtolkades. Idékomplex och lärosystem omvandlades.

En tillfällig storstad
De symbolbärande händelserna kan även sökas på nationell och regional nivå, kanske rent av på lokal nivå. Gustav Vasas tron tillträde 1523 eller Karl XII:s död 1718
kan tydligt kopplas till stadieförändringar i Sverige. Sveriges anknytning till EU vid mitten av 1990-talet kan tillskrivas liknande betydelse, för att ta ett exempel från
modern tid. Men hur skall då epokgörande händelser på lokal nivå kunna urskiljas? Mestadels har genomgripande lokala förändringar varit följden av epokskiften som berört nationer eller hela världen. Men det finns undantag. Den enskilda händelse som satt de djupaste och mest varaktiga spåren i Lulebygden är tillkomsten av stenkyrkan och den kringliggande kyrkstaden. Med kyrkplatsen och dess bebyggelse fick bygden ett centrum för andliga såväl som världsliga frågor. Religion, rättsordning, handel, lokal
politik och administration, socialt umgänge över byagränserna; det var i kyrkstan och Witsocknens centrum allt utspelades. Den blev också platsen för livets stora hållpunkter som barndop, konfirmation, lysning, giftermål och begravning. De många stugorna skapade en tillfällig stad med flera tusen invånare, större än de flesta borgarstäderna i Sverige i början av 1600- talet. Byarnas folk, vana vid vidder, levde under storhelgerna med en urban förtätning som överträffade de flesta andra städers. Det är tveksamt om det fanns någon stad i Sverige vid den tiden med lika stor folkmängd på så liten yta som i Luleå sockens kyrkstad.

Kyrkstaden en äkta lämning
Att kyrkstaden ännu idag existerar, med samma omfång som förr, och med så många strukturella drag från 1500- och 1600-talen bevarade, är närmast ett under. Av enskilda byggnader är det endast stenkyrkan som är en ren kvarleva från senmedeltiden. Kyrkstugubeståndet har förnyats successivt, men kyrkstan som fenomen är en äkta lämning. Den äldsta fullständiga och detaljerade kartan över kyrkstaden är från 1817. Med andra källor som Gustaf Läws teckningar från 1695, lokala översiktskartor från 1640- talet, kyrkoarkivalier samt rättegångsmaterial, är det möjligt att återskapa huvuddragen i kyrkstadens uppbyggnad tillbaka till sent 1500-tal. Källorna ger dessutom stöd för indicier om förhållandena ännu längre bak i tiden. Något säkert belagt startår för kyrkobygget eller kyrkstaden är inte känt och inte heller några invigningsår. Däremot är det bevisat att kyrkan tillkom under sent 1400-tal. Mycket talar för att kyrkstaden är från samma tid. Från början torde den ha bestått av enkla övernattningsskydd för allmogen från den vidsträckta socknen som utgjorde arbetskraft när kyrkan byggdes.

Dagspendling till byarna var helt uteslutet, närliggande bebyggelse saknades i det jungfruliga landskapet på yrkberget och tak över huvudet under nattvilan var nödvändigt. Folk från samma by satte stugorna nära varandra och flera gårdar kunde också samsas om en stuga. Så uppstod det delägande som alltid funnits i kyrkstaden.

Att byar från samma fjärding klumpades samman var också naturligt eftersom folket från de olika sockendelarna kom inresande till kyrkplatsen från olika väderstreck. Kyrkan torde ha tagits i bruk på 1480- eller 1490- talet, vissa skäl talar för sommaren 1492 (återigen detta 1492!). Både kyrkan och kyrkstaden har kompletterats och förändrats under seklernas gång, men allt har skett varsamt. Tillfälligt boende har varit grundelementet. Förutom gudstjänster inkluderades sådant som marknader, ting och sockenangelägenheter. Tillfälligt boende fanns även i andra sammanhang, till exempel på fäbodarna eller vid utskärsfisket runt avlägsna öar.

Ett demokratiskt mönster
Kyrkstaden var under århundraden fundamentet i civiliseringsprocessen och samhällsuppbyggnaden i Lulebygden. För landsbygden fortsatte kyrkstaden att ha
den rollen ända in på 1900-talet. I Gammelstad utvecklades tidigt demokratiska umgängesmönster utifrån traktens egna förutsättningar. Under den snabba omvandlingens 1900-tal har kyrkstaden representerat den goda kontinuiteten i en lång tradition. Därav hållfastheten. I vår tid är den en kvarlevande miljö som kan slå en brygga mellan skilda epoker. Kyrkstaden erbjuder för nutiden identifikation med det förflutna och med de stora sammanhangen.

Från 1950 och några årtionden framåt var den ekonomiska tillväxten snabb och förväntningarna på framtiden stegrades. Den skulle innehålla allt, bjuda på allt. I kyrkstaden fanns en motvikt, en vishetskälla grundad på historien. I Gammelstad har folk fortsatt att följa minnenas stigar. Kyrkstaden är ett är ett minne över en allmoge som trots knappa materiella resurser kunde skapa en rik och värdig kulturmiljö. Kyrkstaden är ett socialt och kulturellt rum med ett historiskt perspektiv och med den djupaste mänskliga dimensionen av alla samhälleliga skapelser i Lulebygden. Om triaden andligt, världsligt och folkligt någonsin existerat någonstans så är detta en av platserna. 

 Läs mer i denna pdf

 Utskriftsvänlig version i nytt fönster »