Modernisering är inget nytt
Akademieledamoten Maurits Nyström ger ekonomihistorikerns syn på den norrbottniska strukturomvandlingen med utgångspunkt från slutet av 1700-talet.
Norrbotten har haft ekonomiska problem de senaste 30 åren. Sysselsättningen i råvarunäringarna har gått tillbaka drastiskt och den offentliga sektorn, särskilt den statliga, har krympt sedan början av 1990- talet.

Norrbotten har haft ekonomiska problem de senaste 30 åren. Sysselsättningen i råvarunäringarna har gått tillbaka drastiskt och den offentliga sektorn, särskilt den statliga, har krympt sedan början av 1990- talet. Botemedlet mot problemen har varit att driva en politik som skall stimulera sektorer stadda i tillväxt. Folkförsörjningen i Norrbotten har varit i kris många gånger förr och vi skall här se ett exempel på hur omvandlingsproblem hanterats fordom.

Under de senaste hundra åren har den andel av befolkningen som försörjt sig på jordbruk minskat från ungefär 75 procent till ett par tre procent. Trenden för Norrbotten har varit densamma som för landet som helhet (egentligen den industrialiserade världen som helhet). Trots denna kräftgång för jordbruket i nutid kan man finna positiva och expansiva perioder för näringen om perspektivet vidgas till de senaste två, tre seklen.

Jordbruket har en gång i tiden stått för en uppryckning av folkförsörjningen i Norrbotten som bara kan jämföras med industrialiseringsvågen årtiondena runt sekelskiftet 1900. Omvandlingen av jordbruket under det dryga seklet 1780- 1900 genomsyrade hela sektorn, förändrade ägo- och produktionsstruktur och undanröjde en hotande försörjningskatastrof. Den lyckosamma omvandlingen under denna epok hamnar lätt i skymundan på grund av det traditionella jordbrukets snabba undergång efter 1950.

Laga skiftet och mobilisering av resurser

Den grundläggande insikten när genomgripande strukturförändringar sker, är att idealen inte kan sökas i det förflutna. Nostalgi kan vara förödande för den nödvändiga klarsynen. Samtidigt är det ytterst svårt att i ett sådant läge uppamma framtidstro. De stora strukturreformer som avvittringen, storskiftet och särskilt laga skiftet utgjorde, krävde att varje enskild bonde insåg framtidsutsikterna och bejakade förändringarna, annars gick de inte att fullt ut genomföra. För att varje enskild bonde skulle kunna utnyttja de möjliga positiva effekterna av reformerna var det alltså nödvändigt att alla delägare i byalaget medverkade. Mobiliseringen av resurser var total.

Det rationella ramverk för böndernas mark som följde av reformerna gjorde ett mer effektivt nyttjande av naturresurserna möjlig. Fler gårdar kunde bildas genom att de gamla gårdarna delades och detta skapade ett tryck på brukarna att nyodla jord. Dessutom anlades nya bosättningar genom kolonisering av onyttjade områden. På detta sätt växte de gamla byarna och nya bildades. Den yttersta effekten var att långt fler människor kunde få sin försörjning av jorden.

Reformerna och förbättringarna av jordbruket som började under senare delen av 1700- talet avlöste en lång period, ungefär 150 år, av stagnation. Denna stagnation hade varit närmast inbyggd i modernäringens struktur och organisation, progressiva krafter hade varit helt omgärdade av hinder. Den enskilde bondens intresse för att utveckla sin gård kvävdes. Med reformerna bröts stagnationen successivt och brukarnas lust och strävan att investera och öka avkastningen steg.

Strategi och värderingar

Jordbrukets positiva utveckling under 1800- talet pågick inte bara i Norrbotten, den gällde hela landet, reformerna var nämligen landsomfattande. Lärdomen av det som skedde, aktuell inte minst för Norrbotten av idag, är bland annat, att ekonomisk omvandling kräver en genomtänkt strategi. Den måste ges masspridning genom att förklaras med hjälp av positivt laddade värdetermer och dessutom bekräftas med faktauppgifter. En sådan propaganda och information pågick i by efter by vid tusentals sammanträden i samband med laga skiftet 1830- 1900. Upplysningen nådde varje enskild bonde. Medvetenheten om mobiliseringens verkan var stark.

Om inte jordreformerna genomförts kunde den svenske småbonden sjunkit ned i permanent armod, ungefär som den ryske (dock mindre hunsad). I stället lyftes den svenske småbrukaren ekonomiskt, moderniserade sin näring, skaffade tekniska hjälpmedel och utvecklade nya samverkansformer. Som nationellt omvandlingsprojekt är laga skiftesprocessen genom sin kraft och räckvidd svår att överträffa.

Sett ur ett vidare perspektiv är reformens verkningar numer helt överspelade av mäktigare ekonomiska krafter som verkat under 1900- talet. Visserligen kan spåren av laga skiftet, trots 50 år av förbuskning, ännu skönjas i landskapet. Detta är dock inte här det centrala. Det angelägna är att lärdomarna av jordbrukets omvandling under 1800- talet, främst laga skiftesprocessen, förstås och tolkas som ett ideal hämtat ur historien. Denna jordbruksreform kunde en gång stoppa missmodet och skapa hoppfullhet bland bönderna. Som sagt, modernisering är inget nytt.

 Utskriftsvänlig version i nytt fönster »